Vad mer kan man göra än att bättra sig? Vakna upp varje morgon med inställningen att "Jag Ska och Jag Kommer lyckas med att träna bort ovanor, försöka glömma gamla misstag och göra så få nya misstag jag bara kan"

 

Ingen föds perfekt men vissa kanske har det lättare än andra. Som jag sagt och skrivit så många gånger förut så har jag JOBBAT för att stå där jag står idag. Jag säger inte att jag ansträngt mig mer än någon annan, men jag vet att åtminstone JAG har kämpat och kämpat och kämpat. 

 

Jag älskar gamla vänner. Barndomsvänner, gamla dagis- och klasskompisar osv. Men för min del är det så jä*a jobbigt. Jag är inte samma person idag som jag var för 10 år sedan och jag är inte ens samma person som jag var för tre år sedan. Förutom att jag har mognat med åldern har jag också lärt mig så fruktansvärt mycket från alla runt omkring mig OCH av mina egna misstag. 

 

Det som är det värsta med människor man kände "förut" är att dom inte ser ens förändringar. Det är bara de som står en närmast, de som man träffar regelbundet och de som man alltid haft och alltid kommer ha en speciell relation med. Det är de som vet hur man är innerst inne och ibland blir det bara fel. Men speciella vänner ser igenom detdär. 

 

Jag kan inte döma någon för att de minns mig för hur jag var för 10 eller för 3 år sedan. Man kopplar personen till sådant man minns från den tiden. Det gör vi alla, även jag. Jag HATAR fördomar, men ändå har jag fördomar!?

 

Det vi måste lära oss är att människor ändras, och jag är säkert inte ensam om att få skit för att jag kastade grus på andra barn när man var liten eller sade fel saker vid fel tillfällen när man blivit lite äldre men jag tänker inte IDAG ta skit för något som hände för flera ÅR sedan. Trots att vissa minnen sitter i och kommer äta upp mig inifrån resten av mitt liv. Jag måste lära mig att låta misstag "glida av" och inte älta gamla händelser. För det mår ingen bra av.