Det finns så många gånger under min någorlunda "korta" livstid som jag har tyckt att ALLT är fel. Inte i perioder om dagar/veckor utan perioder som varat månader. Vissa av dom perioderna har jag låtsas som ingenting och andra perider har jag inte ens rört mig utanför huset.

Jag kan känna igen mig i allt som alla osäkra tonåringar skriver och jag blir så ledsen. Jag vill bara säga till dom, och även till Mia14år, allt kommer att lösa sig! Du kommer hitta din plats i livet, du kommer lyckas. Man måste förlora för att kunna vinna, man måste bara tro på sig själv!

Jag hade ingen aning om vad jag ville göra av mitt liv, jag kände inte ens igen mig själv ibland, och jag kom inte överrens med någon. Jag ifrågasatte varför jag ens existerar. Jag var arg på mig själv och det gick ut över andra. 

Idag ser jag tillbaka och jag är glad för varje sekund av livet. Livet har verkligen testat mig dagligen sen jag blev till, jag har ramlat om och om igen men jag har stigit upp varenda gång. Jag har lärt mig mer av mig själv än jag lärt mig av 13 år i skolan. Jag har inte lärt mig genom att sitta tyst och följa strömmen. Jag har gått mot strömmen, frågat och tjaffsat mig fram och trampat på många tår längs vägen. Men INGEN kan säga att jag inte kämpat för att stå där jag står idag, jag är stolt över mig själv. Det är ord Mia14 år inte ens skulle kunna tänka sig att säga. 

Jag tar studenten om 68 dagar(!?), jag bor i en superduper fin lägenhet med en superduper fin sambo, jag har fått ett jobb(!!!!), att jag ens tog mig till 18 år är anmärkningsvärt.. Jag har världens finaste vänner som jag älskar och litar på. Jag är exakt där jag vill vara och njuter av varje sekund av livet.