Hur stark du än var min älskade farmor, så räckte det inte till att få se dina barnbarn bli vuxna och bli de vi är idag. Jag vet att du hade varit stolt som en tupp om du sett oss, samtidigt som jag vet att med din pepp och ditt stöd hade vi kunnat gå ännu längre. Jag hade verkligen behövt dig och dina visdomsord nu. 

Jag lärde mig här om dagen att man ska koka potatis med lock på kastrullen. Min första tanken var att jag VET att allt sånt hade jag kunnat om jag hade fått ha dig kvar lite längre. Du var den klokaste och mest rättvisa kvinna som funnits på denna jord, och kommer för alltid vara min förebild. 

Jag lever ännu på när farfar sa: "Den bästa dagen i din farmors liv, det var den dagen du föddes." Saknar dig hela tiden och det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Hoppas det är bra i himlen. Tills vi ses där ska jag göra dig stolt. Lika stolt som du var dagen jag föddes. 

Detta betyder även att jag burit rosorna på min axel för dig i åtta år. Kanske det bästa jag någonsin gjort med min kropp, att alltid få ha dig som en vakande ängel. Att få kolla mig i spegeln, se rosorna, tänka på dig och alla fina minnen. Puss och kram där borta!