030817

Hela våren kändes det som att mitt hjärta var en fet sten i bröstet. Hade jag kunnat hade jag dragit ut det. Det var så tungt att andas att jag kände mig som en fisk på torra land, det var så svårt att tänka så jag helt enkelt lät bli. Vissa dagar struntade jag t.o.m i den där kaffefläcken på sängbordet, trots att det normalt sätt skulle irritera mig till döds. Jag bara orkade inte bry mig. 

 

Nu går hjärnan på högvarv igen, och jag älskar det. Det kan vara så otroligt jobbigt att alltid måsta ha kontroll, för jag måste verkligen alltid ha kontroll på allt , samt rent och snyggt runt mig. Skitjobbigt är det. Men samtidigt är det så jag alltid levt och därför är det så.. j a g, på något vis. Jag är mig själv. Nu känns hjärtat som en liten fjäder som kittlar till ibland, precis som det ska vara. 

 

Med mindre än 3 veckor till skolstart ligger jag och läser om olika specialist-inriktningar man kan gå efter sjuksköterskeprogrammet. Det finns minst elva olika inriktningar, och jag är så sjuktsjukt peppad. Kommer jag bli barnmorska? Eller jobba inom operation? Kanske jag blir distriktsköterska?

 

Jag eldar alltid upp mig när det gäller sånt här, ger 110% i början och inser efter ett tag att "det inte är min grej". Men det känns så annorlunda nu. Jag lovar inget, men jag tror det kommer bli himla bra. 

 











Kom ihåg mig?
Mia Gustafsson heter jag. Jag är utbildad hud- & spaterapeut och studerar till sjuksköterska. Jag har ett stort intresse för inredning, hatar kroppskomplex, har en labrador och tycker om att skriva.

Follow