Jag är absolut inte kroppsfixerad. Aldrig varit det heller. Jag började för ett tag sedan gå på träningsverket, främst för att jag måste bli starkare om min kropp ska orka jobba. På skoj letade jag upp en bild från studenten(3år sedan) bara för att jag vet att jag var lite grövre i kroppen då, satte den bredvid en helkroppsbild jag tog på gymmet härom dagen och HERREGUD. Jag kan inte fatta att det är jag på bilden!?

 

Jag har aldrig sett mig själv som "stor". Jag vet att många av mina kläder är för stora nu, har minskat rätt mycket i bh-storlek och en del har sagt att jag "blivit så smal". Men det har aldrig varit något jag funderat på. Jag brukar aldrig väga mig, men jag kommer ihåg att jag blev lite rädd när jag ställde mig på vågen en gång för några år sedan och den visade 89kg. Det är mycket trots att jag är över 170cm lång. 

 

Jag äter fortfarande vad jag vill, när jag vill. Jag lägger ingen press på mig själv angående det för jag vet att jag bara vill ha mera då, men jag har inte samma sug nu som jag hade då. Jag försöker faktiskt dra ner på sockret bara för att jag vet att kroppen inte mår bra av det, men jag har verkligen inte slutat med onyttigheter. Jag går till gymmet för att jag tycker det är kul och för att min kropp ska orka jobba fysiskt i många år till. 

 

Jag är fortfarande jag, men jag mår så himla mycket bättre nu. Det är det viktigaste för mig.