200917

Jag tror jag svämmar över vad livet är fullt just nu. Veckorna flyger(!) förbi.
 
Vi bor i vår tillfälliga lägenhet och hoppas på att få flytta tillbaka till VÅR lägenhet i början på oktober. Hoppashoppas, för det känns verkligen konstigt att bo någon annanstans än hemma. Något positivt med renoveringen är att vi ska få välja nya tapeter, wohooo. Så sugen på att inreda.
 
I skolan är det full rulle. Blir bortskämd med självstudier mestadelen av veckorna, tungt sen när man ska infinna sig flera dagar(typ två) i rad kl. 8-16... haha
Det känns som vi har hur mycket inlämningsuppgifter som helst, och till på det försöker jag jobba så mycket jag orkar. Jag skulle verkligen vilja komma igång med träningen ordenligt igen, men jag vet inte ens vilket gym jag ska välja. Ni hör ju, det är lite kaos just nu. 
 
Jag har iaf fixat min första kalender på säkert 4år. Har alltid älskat kalendern i min telefon, men den blir för full för att jag ens ska se vad det står haha. Så nu får det bli en riktig gammal hederlig papperskalender!
Gjorde den på personligalmanacka och valde självklart en av mina favoritbilder av Tove Frank till framsidan!
 
65 dagar till semester.... 
 
 

310817

Mycket nu. Lägenhetshuset vi bor i ska renoveras, så senaste veckan har vi i panik letat efter någonstans att bo under september. Problem solved. Suger ändå att behöva bo någon annanstans än hemma i en månad... I samma veva som detta bostadskaos ska jag vara ute ur min gamla lägenhet. Det har alltså varit helt kaotiskt hela veckan.
 
Till på köpet har jag varit arg, varje sekund av varje dag. Jag har varit, och är, så fruktansvärt arg och besviken framförallt. Människor tror sig ha någonslags rätt att strya över andra människors liv. Även om det är en god tanke kan en god ogenomtänkt tanke bli till ett helvete. Men jag antar att man bara måste sluta förvånas och förundras över hur folk tänker och resonerar, eller i detta fall INTE tänker.
 
Till något lite mer positivt; jag fick betyg på min första inlämningsuppgift på Högskolan igår. Och det var bara fina ord i den bedömningen. Skönt att lyckas åstadkomma något bra mitt i allt detta skrot. 
 
Jag har sagt det förut, men jag tycker vi borde skryta mer om oss själva. Och lyfta varandra när vi gjort något bra. Varför måste man alltid reagera med avundsjuka när det går bra för andra? Varför håller man sina positiva vitsord för sig själv? Varför får man inte säga "sa*an vad snygg jag känner mig idag"? 
 
Nu ska jag ta ett djupt andetag, laga mig en kopp te och läsa några kapitel om etiska dilemman inom vårdyrket. Livet som studerande. 
 
En bild från årets familjedag på mig och världens finaste & bästa syster. Hon är på riktigt den bästa människan jag känner.
 

här e ja´

Jag säger absolut inte att jag inte har några som helst komplex över min kropp, för det har jag. Jag känner ingen som inte har det tror jag? Jag säger inte att man inte ska ha kroppskomplex, för jag vet inte om det ens är möjligt att leva utan sådana.
 
Jag tycker bara det är sjukt att vi har det. Ingen är den andra lik, och kommer aldrig bli heller. Därför är det så dumt att eftersträva det. Dumt att sluta äta, dumt att sluta unna sig saker, dumt att träna för att "bli smal". 
Det är min åsikt.
 
Jag ser mig inte själv som någon kropps-guru. Jag skulle kunna vara både större och mindre i storlek. Jag vill bara berätta för er hur jag känner och visa hur JAG ser ut. Jag var lika nöjd med min kropp på bilden till vänster som jag är idag över kroppen till höger trots att det skiljer 20kg. Och det är helt sant. Jag skulle så gärna vilja veta VARFÖR vi bryr oss så mycket om vad vågen säger. Det är ju ändå helt sjukt svårt att veta vad som är fett och vad som är muskler av det som står på vågen. Människor har riktig LIVSångest för en siffra som bara är strunt. Fan.
 
Jag tycker att jag alltid haft en fin kropp, trots att jag hatar mina kärlekshandtag. Men jag vet också att jag måste jobba hårt för att få bort dom, om jag vill det. Och det är inte mitt prio just nu. Dessutom kan jag lova er att om dom magiskt skulle försvinna, skulle jag ändå hitta något annat att störa mig på, för vad skulle livet vara utan kroppskomplex ? Tomt.
 
 
Mia Gustafsson heter jag. Jag är utbildad hud- & spaterapeut och studerar till sjuksköterska. Jag har ett stort intresse för inredning, är sambo med Dan, hatar kroppskomplex och tycker om att skriva. Min blogg handlar kort sagt om huden och livet.

Follow