Den här hunden ger mig så många gråa hår, och ger mig så mycket glädje på samma gång. 

 

Hans senaste grej är att stå i soffan och titta ut genom vardagsrumsfönstret på alla människor som går förbi. Speciellt när han är ensam hemma.

 

Han är ju en mops, har trånga luftvägar och därav "frustar" han rätt mycket. Efter en vecka var våra vardagsrumsfönster helt GRÅA  för att han frustat på dom, och sedan tryckt/gnuggat näsan mot rutan. Blir galen 😂 Nu får persiennerna vara nere när vi inte är hemma. 

 

En annan sak jag märkt är att våra promenader gör en otrolig skillnad på min kropp och mitt mående. Vi går kortare promenader på morgonen och längre på kvällen. En mops kräver inte så mycket stimuli, men det märks direkt när han inte fått den motion han behöver, trots att det inte är så mycket. 

 

Jag och Dan delar ju per automatik upp promenaderna som det passar våra arbetstider osv. Men oftast går jag 2 promenader med honom per dag. Jag mår såå mycket bättre av den lilla vardagsmotionen den ger mig, då det är tid jag annars skulle ligga på soffan och äta chips(helst). 

 

Att ha hund är nog ändå det bästa som hänt mig, även fast jag aldrig trott att det skulle vara en mops 🙈