Igår var jag i Sund hela eftermiddagen. Skrattade så jag grät några gånger.. Marwin var helt galen i hästarna - från att vara livrädd första gången han träffade dom till att springa under magen på dom och stå och försöka flirta till sig en puss eller två. 

 

Det är så skönt att komma ut på landet. Blir mer och mer övertygad varje gång om att jag kommer flytta ut dit i framtiden, man glömmer hur frisk luften är och hur tyst det är. Bästa terapin!

 

 

Hästen kändes förövrigt så fruktansvärt fin idag. Vår sista galoppsträcka kändes det som att jag hade en explosiv bomb under mig som bara laddade och laddade, men på ett bra sätt. Hon bar sig så fint och jag kunde korta galoppen utan att hon bröt av till trav, nöjd över att komma först var hon också haha.